S var d resan slut,
jag tog av mig skorna och gick ut i natten.
Det fll en sten frn mitt brst,
jag knner en befriande trst om natten,
i det osynliga...
Hr finns en plats dr jag kan vara.
Min lga kommer sakta tillbaka.
Du fll s ltt i mina armar,
i det osynliga...
Vi tar en dag i snder,
vid horisontens nde,
dr vi kan andas du och jag.
Vi tar en dag i snder,
nnstans dr allting vnder,
dr vi kan andas du och jag.
Vi vadar ut i sommarnatten,
ut i det osynliga.
Vilken lttnad fr en man,
som alltid trott att tid r sand.
Man gr s ofta trtt och tung,
har svrt att finna ngot lugn.
Men i det osynliga,
dr frvandlas all min skuld till aska,
en befriande stund.
Jag kan lmna allting bakom mig,
i det osynliga...
Vi tar en dag i snder,
vid horisontens nde,
dr vi kan andas du och jag,
i det osynliga.
Vi tar en dag i snder,
nnstans dr allting vnder,
dr vi kan andas du och jag,
i det osynliga.
Vi vadar ut i sommarnatten,
ut i det osynliga.
Vi vadar ut i natten du och jag,
ut i det osynliga.
Vi tar en dag i snder,
vid horisontens nde,
dr vi kan andas du och jag,
i det osynliga.
Vi tar en dag i snder,
nnstans dr allting vnder,
dr vi kan andas du och jag.
Vi tar en dag i snder,
vid horisontens nde,
dr vi kan leka du och jag,
i det osynliga.
Vi vadar ut i sommarnatten,
ut i det osynliga.