Nu biter frosten igen
och parkerna brinner som eld
Och himlen ver Vsterbron
r gaslgebl nu ikvll
Jag ser ut ver stan
du r dr nnstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn
Ett hr som kastar till
i vimlet utanfr en affr
Jag har sett det ngra gnger nu
men du r inte dr
En doft gr genom rummen
en rst i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer
En radio, en sng
Jag lngtar inte lngre efter att ha dej hr
men jag saknar dej
Som om min sjl har gtt ifrn mej
fr att vara hos dej
s saknar jag dej
Jag nskar att jag aldrig
hade trffat dej dr
Sna som vi vet nog inte vad krlek r
men jag saknar dej
Nu lyfter man btarna ur kanalen
Snart fryser fjrden hr till is
Snart sjunker dom hr tornen
och taken ner i ett rkallt dis
Folk drute bryter upp och flyttar in
frn smstder, skogar
frn tristessens vinande vind
Vi tar oss fram s gott vi kan
mellan drm och verklighet
Vi blir vad vi vljer
Vi blir vr ensamhet
Jag lngtar inte lngre efter att ha dej hr...
Den hr krleken hnger kvar
som en hemls hnger kvar i en bar
Stolarna p bordet, alla har gtt
Han sitter kvar dr han sitter
som om han inget frsttt
Som om min sjl har gtt ifrn mej
fr att vara hos dej
s saknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk
i en tunnelbanevagn
d saknar jag dej
Som vintern saknar vren
som den kloke saknar dren
som en salva ver sren
som herden saknar fren
saknar jag dej
Nr jag knner doften av pplena
p Sdermalmstorg
Nr jag tyngs ner av en brda
pressas av en sorg
som viskar i mitt ra
att jag varken kan eller vill
lska igen, att min krlek
inte rcker till
Att jag r dd fr live