På fjäderklädda vingar i örnens hamn sveper mitt sinne genom morgonens kyla den gyllene gryningen speglar i daggen sätter nordens ängar i brand En röst i vinden rör vid mitt sinne viskar som ett arv av hednisk glöd... ...om blod bringat av fäders stål gjuten för moder Sveas mull Ensam vilandes på vindens bädd far mitt sinne fram över öde mark i gryningstimma... Gryningstimmans stilla bidande strålar faller genom ett hav av silverne tårar i gryningstimma... Nattskrikans sista rop sprunget från en falnande natt ebbat stilla ut i Svithiods mäktiga salar...