På örnars tuva du arla skall sitta
skild från världen skela mot Hel
mat skall vara dig mera led
än för människor midgårdsormen

Vanvett och vildbrunst, vrål och oro
dig trycke med tårar och tunga
sätt dig ner att jag säga dig må
din svidande svåra sorg

Gastar dig krame i gränslöst kval
i gruvliga jättars gårdar
till rimtursars hall du ragle var dag
släpe dig saknande val
släpe dig saknande hopp
tårar blir tidaste tröst du får
grymt skall i gråt du grämas

Vred är dig Oden vred dig asator
främst är din fiende Frej
ditt usla skarn som över dig drar
gudarnas grymma vrede

Höre jättar, höre rimtursar
Suttnings söner och segrande asar
hur jag förbjuder, hur jag förbannar
mön från målro med män