vid kusten samlas kvinnofolk
fr att f sin man i jord
rster ekar i sjlen tung
men frn munnar inga ord
en rustning kall av stelnat blod
lades fram vid hennes barm
den visar spr av hjltemod
fast tomt r jrnet i arm
s hon lt kasta sin slja lt vinden ta vid
krafter ger vika i ben
den skrift lrde prisar vr rikshvitsman
han ska ristas i vackraste sten
lt fglar f sjunga ditt namn genom skyn
lt fglar f bra din drm
till dlaste krigare till dlaste drkt
skall ditt namn aldrig falla i glm
en frgad rustning ett minne blott
ner i graven snks
en sista fanfar, trumpeter, gevr
gr s att gonen sakta de drnks
luften r kvav, trarna r slut
men i tysthet hrs fglarnas sng
vi ska fra hans namn genom stormarnas vind
vi skall flja hans steg genom ddsrikets gng
s hon lt kasta sin slja lt vinden ta vid
bnder med fanan s strckt
den skrift lrde prisar vr rikshvitsman
stolta Engelbrekt
de lt fglar f sjunga hans namn genom skyn
till bnder av dlaste drkt
frn dlaste krigare av dlaste slkt
stolta Engelbrekt!
en skugga sker genom lv
hans grav har blivit tckt
vild djur hller stilla vakt
nr sol har blivit slckt
vid ngens slut en rn slog ner
skarpt var vingen strckt
en hlsning genom vinden sjng
vi minns dig Engelbrekt.