Fåglar flyger bort mot varmare klimat,
alla jag stannar kvar,
vintern ligger där med rimfrost i sitt skägg,
Jag slås av kylan som skeden mot ett ägg.

Visst så gör det ont innan knoppar slagit ut,
nu ska vintern få ett slut,
inte gråta nu när jag så nära är,
jag ska leva nu och här.

Att kunna leva är att sluta tänka på att dö,
att kunna leva är att sluta att dö,
att kunna leva utan känsla för andras egna jag,
är att dö utan slut på en dag.

Värmeslag och bölja med extra vikt och svett,
nu är jag full och mätt,
Mätt på solen mitt på himlen utan slut,
nu får löven dansa sommarn ut.

Alla färger som knockouter utan slag,
mörkret vinner över dag,
På med jackan nya skor och en keps,
gubben höst på promenad.

Att kunna andas utan känsla av att kräkas värmeslag,
att kunna fiska i havet bara jag,
Att kunna andas utan känsla av vätskebrist total,
det är årets grand de finale...