Hr p mitt jobb gr jag runt, tar mot skit och lyfter tungt,
och ingen ser det jag gr.
Och jag, jag vet att man ska, vara tacksam, njd och glad,
och helst le tills man dr.
Men dska jag fan ha ett leende tillbaks ibland,
nr jag ler mot alla jvlar p mitt.
Jobb suger fett det knns fel, jag kliver av jag lgger ner,
slita hrt tar vi sen.
Control, alt, delete glm allt slit, rensa minnet frn all skit,
och brja om igen.
Men d ska jag fan ha ett leende tillbaks ibland,
och kanske rent av ett litet tack.
Men jag tnker inte stanna kvar hr, tnker kapa allt
och brja om p nytt.
Fr jag r som du likadan, men kanske inte lika tam,
fr kontroll r rtt trist.
Men en dag blir jag bra blir normal, skaffar radhus, fru och barn,
Jag blir vuxen till sist...