Nu vill jag sjunga om modersvingen,
som mig betcker i ndens strid,
nu vill jag vila vid moders hjrta,
dr blir jag stilla, dr fr jag frid.
Det modershjrta har ej sin like,
i trofast krlek det ser jag nog,
vem fattar hjden, vem mter djupet,
utav den krlek som fr oss d.
Ty jag vill glmma all livets smrta,
all tidens oro, allt jordens ve,
och tyst mig gmma blott vid det hjrta,
vars nd och huldhet jag nu ftt se,
Det modershjrta har ej sitt like,
i trofast krlek det ser jag nog,
vem fattar hjden, vem mter djupet,
utav den krlek som fr oss d.
Det modershjrta har ej sitt like,
i trofast krlek det ser jag nog,
vem fattar hjden, vem mter djupet,
utav den krlek som fr oss d.